![]() |
|
||||||||||||||||
| Bi- och getinggift innehåller flera biologiskt
aktiva ämnen med effekt på bl.a. kärltonus och kärlpermeabilitet.
Det är därför fullt möjligt att efter stick utveckla
urtikaria och även chocktillstånd utan att någon IgE-förmedlad
allergi kan påvisas. Nästan alla stungna människor får
inom ett halvt till ett dygn en lokal inflammatorisk reaktion av giftet.
Den kan hos en del vara obetydlig men hos andra stor och t ex efter stick
i en arm omfatta större delen av armen. Reaktionen på bi-/getinggift kan variera mycket från gång till annan även vid uttalad överkänslighet. Efter en allmänreaktion brukar cirka 45% reagera lika kraftigt vid förnyat stick, 45% får en lindrigare och 10% en svårare reaktion. Symtomen vid förnyat stick brukar vara av samma typ som vid tidigare stick. |
|||||||||||||||||
| Vilka ska utredas? | Alla som haft en allmänreaktion med blodtrycksfall
och/eller andningsbesvär. Utredningen behöver ej ske vid stora
lokalreaktioner eller vid enbart urtikaria med eller utan Quinckeödem. |
||||||||||||||||
| När och hur ska utredning ske? | Avsikten med utredningen är att fastställa vilka
som har en IgE-förmedlad allergi som orsak till sin allmänreaktion
med blodtrycksfall och/eller andningspåverkan eftersom dessa patienter
bör erhålla specifik immunterapi. Efter ett stick tar det några
veckor till några månader innan koncentrationen av giftspecifikt
IgE når sitt maximum. Utredningen bör därför göras
cirka tre veckor till sex månader efter sticket och den kan göras
med pricktest eller på blodprov. Då giftextraktet är
dyrt bör man ej bryta en förpackning enbart för att hudtesta
en enstaka patient. Dessutom måste hudprövningen påbörjas
med giftextraktet spätt åtminstone 1/100, varför undersökning
av serum är mer praktiskt. |
||||||||||||||||
| Behandling | Specifik immunoterapi (SIT), ”hyposensibilisering” Har patienten reagerat med blodtrycksfall och/eller andningsbesvär och utredningen visat ett positivt pricktest med spätt extrakt eller en minst 3 mm stor kvaddel med ospätt extrakt bör SIT övervägas liksom vid positivt ImmunoCAP/RAST (eller andra motsvarande test) i klass 2 eller högre. Vid svagare reaktioner i hud eller blod är SIT ej indicerad men ny utredning bör göras efter ett förnyat stick för att se om hudreaktionen respektive serumkoncentrationen ökat. SIT bör endast ske hos läkare med allergologisk erfarenhet och med möjlighet att behandla anafylaktiska reaktioner. Behandlingen bör helst fortgå i 4 år. SIT är ej indicerad om patienten enbart haft urtikaria med eller utan Quinckeödem. Undantag kan dock göras för vissa grupper som ofta blir stungna (t.ex. biodlare) och som har positivt hudtest eller blodprovstest. |
||||||||||||||||
| Mediciner | Alla patienter med anamnes på urtikaria och/eller
allmänsymtom bör, oberoende av eventuella utredningsresultat,
utrustas med lämpliga mediciner. Hit hör antihistamin, steroider
och i vissa fall adrenalin. Antihistamin ges lämpligen som tablett eller mixtur. Antihistamin motverkar urtikaria och har en lätt slemhinneavsvällande effekt. Kortikosteroider har tveksam effekt vid urtikaria men ges ofta vid svåra symtom och bör ges vid allmänreaktion för att motverka försämring och sensymtom. Vanligtvis ges 8-12 tabletter Betapred som engångsdos. Tabletterna löses i vatten eller läggs under tungan och får smälta. De kan också söndertuggas men bör ej sväljas hela eftersom de kan irritera magslemhinnan. Adrenalin ges lämpligen som i.m. injektion via autoinjektor 0,15 eller 0,3 mg (AnaPen, EpiPen) beroende på ålder och svårighetsgrad. Patienter som enbart reagerat med hudsymtom (inklusive Quinckeödem) behöver ej nödvändigtvis utrustas med adrenalin. |
||||||||||||||||
| Patienten bör informeras om att vid förnyat stick endast ta medicinerna om mer än lokalsymtom uppkommer. | |||||||||||||||||
Om du nått detta dokument via en sökmotor bör du gå till www.barnallergisektionen.se för att se det i sitt rätta sammanhang |
|||||||||||||||||