Svenska barnläkarföreningens sektion för barn- och ungdomsallergologi - Stencilkommittén

 
D Utredning och behandling
1. Anafylaxi / anafylaktisk reaktion
 
Rev. 2008
 
Giltighetstid: 3 år
Barnallergisektionens stencilkommitté ansvarar för denna text. Vid frågor kontakta sektionens sekreterare.
   
Definition: Allergi är en överkänslighetsreaktion orsakad av en immunologisk mekanism. En akut allergisk reaktion är ofta IgE-medierad och kan börja med symtom av varierande svårighetsgrad och utvecklas till en anafylaktisk reaktion.

Anafylaxi är en allvarlig systemisk överkänslighetsreaktion som kan bli livshotande. Den är ofta allergisk enligt ovan, d.v.s allergisk anafylaxi, men kan även med samma klinik och behandling vara utlöst av en icke-immunologisk orsak. Observera att en fullt utvecklad anafylaktisk reaktion ofta föregås av lindrigare symtom.
Orsakande ämne Vanligast hos barn är födoämnen (särskilt nötter, jordnötter, ägg och mjölk). Andra är läkemedel (särskilt vid injektion) och insektsstick (särskilt bi och geting).
Symtom: Övergången från en grad av reaktion till en annan är flytande. Man kan ha några eller flera av symtomen nedan, reaktionen graderas efter det svåraste ingående symtomet.

Begränsad allergisk reaktion: Lokal klåda, rodnad, begränsad urtikaria, måttlig klåda i munnen, lätt läppsvullnad eller enbart en kraftig lokal reaktion.

Lindrig anafylaxi: HUD: Klåda ögon/näsa, generell klåda, rodnad, utbredd urtikaria, angioödem. GI: illamående, enstaka kräkning, lindrig buksmärta. LUFTVÄGAR: nästäppa, nysning, rinnsnuva, klåda/trängselkänsla i halsen, heshet, lindrig astma. CIRKULATION: takykardi. CNS: oro.

Måttlig anafylaxi: HUD: som ovan. GI: tillkommer koliksmärta, diarré, upprepad kräkning. LUFTVÄGAR: tillkommer heshet, hack/skällhosta, sväljningssvårigheter, stridor, andnöd, måttlig astma. CIRKULATION: som ovan. CNS: katastrofkänsla.

Svår anafylaxi: HUD: som ovan. GI: tillkommer förlust av tarmkontroll. LUFTVÄGAR: tillkommer svår astma, cyanos, sänkt saturation<92 %, andningsstillestånd. CIRKULATION: tillkommer blodtrycksfall, svimning, arytmi, kraftig bradykardi, hjärtstillestånd. CNS: Förvirring, medvetslöshet.

Tidiga varningstecken som är särskilt alarmerande:
Generell klåda och ”myrkrypningar” i handflator/fotsulor/hårbotten. Svullnad i mun och svalg och en metallisk/stickande känsla i munnen. Heshet/hosta/ymnig snuva/tryck över bröstet och andningssvårigheter.


Behandling: Vid ovanstående varningstecken och vid anamnes på tidigare svår reaktion skall behandling omedelbart inledas med injektion adrenalin intramuskulärt i lårets främre, övre, yttre kvadrant (i m vastus lateralis).
OBS:
Hos barn med födoämnesallergi kan astmasymtomen vara de mest svårbehandlade och orsaka dödsfall.
Särskilt vid svår initial reaktion förekommer bifasiskt förlopp med försämring efter några timmar upp till ett dygn.

 
A. Behandling på sjukvårdsinrättning
   
Läkemedelsbehandling   Andra åtgärder 
Vid begränsad allergisk reaktion och vid kraftig lokal reaktion:
Antihistamin p.o.
(Tex Oral lösning Aerius® styrka 0,5 mg/ml, mängd 2,5 ml, dos 1,25 mg < 6 år,
munsönderfallande tablett 5 mg ½ tabl > 6 år,
1 tabl >12 år)
Observation i minst en timme
   

Vid lindrig anafylaktisk reaktion:

Antihistamin p.o.
(Tex Oral lösning Aerius® styrka 0,5 mg/ml, mängd 2,5 ml, dos 1,25 mg < 6 år,
munsönderfallande tablett 5 mg ½ tabl > 6 år,
1 tabl >12 år)

Observation i 2-4 timmar
Beredskap för mer behandling
   

Vid måttlig/svår anafylaktisk reaktion:

Adrenalin intramuskulärt (styrka 1 mg/ml),                       
mängd 0,01 ml/kg, dos 0,01 mg/kg, (maxdos                    
0,5 mg). Upprepas var 5:e -10:e minut v.b.
Adrenalin  skall ges i lårets främre, övre
yttre kvadrant.
Kroppsläge: liggande med höjd fotända.
Fri luftväg, syrgas.
Kontroll puls/blodtryck/saturation.
Intravenös infart, vid svårigheter överväg intraosseös infart.
Koppla EKG.
Antihistamin långsamt (2-3 min) i.v./alt i.m. (t.ex. Tavegyl®) styrka 1 mg/ml, mängd 0,05 ml/kg,dos 0,05 mg/kg, (maxdos 2 mg)  
Hydrokortison i.v./i.m. (t.ex. Solucortef® dos 
100-200 mg) eller kortison peroralt (t.ex. T Betapred®        
styrka 0,5 mg, mängd <10kg 6 st, 10-30 kg 8 st. >30 kg 10 st, dos 3-5mg).
Observation efter reaktion 4 -12 timmar
   

Vid fortsatta symtom på svår anafylaktisk reaktion:  

vid blodtrycksfall                                     
Snabb i.v. vätskeinfusion ( t.ex Ringer-Acetat   
mängd 20 ml/kg)

vid bronkospasm/astma      
Nebuliserad b2-stimulerare (t.ex. Ventoline®) i gängse astmados.
(T.ex i Aiolos- <5 åå dos 2,5 mg, >5 åå dos 5mg, alt. Maxin)
upprepas v.b. efter 10-20 minuter.alternativt vid högt andningshinder, stridor
Nebuliserat adrenalin i gängse astmados
(t.ex i Aiolos < 2åå dos 1,0 mg, >2åå dos 2 mg)
Säkra luftvägar, ge syrgas, tillkalla narkos, HLR-beredskap  
vid fortsatt bronkospasm/astma (med EKG)
Teofyllin långsamt (20-30 min) i.v (t.ex Teofyllamin®   styrka 23 mg/ml,
 < 1åå mängd 0,15 ml/kg, dos ca 3 mg teofyllin/kg  beroende på svårighetsgrad 
 >1åå mängd 0,30 ml/kg, dos 5-6 mg teofyllin/kg)
Observation efter reaktion12 - 24 timmar
   

Vid fortsatt blodtrycksfall/chock (i samråd med narkos med obligat EKG övervakning)

Upprepa snabb i.v. infusion (t.ex Ringer-Acetat  mängd 20 ml/kg)                                                                
Adrenalin i.v. i svaga styrkan (OBS styrka 0,1 mg/ml)
långsamt (minuter)  mängd 0,05-0,1 ml/kg,
dos 0,005-0,01 mg/kg, (maxdos 3 ml = 0,3 mg).
Dosen kan upprepas var 3:e till 5:e minut vid fortsatt
cirkulationskollaps.
Alternativt överväg kontinuerlig adrenalininfusion.
                                        
Överväg atropin intravenöst (styrka 0,5 mg/ml,
mängd 0,5-1,0 ml, dos 0,25-0,5 mg).
                                         
H2-blockare kan prövas (t.ex. Zantac® styrka 25 mg/ml,
mängd 0,5 ml/10 kg kroppsvikt, dos 1,25 mg/kg,
maxdos 50 mg)

Om pat är medicinerad med betablockare
Glukagon® i.v. (styrka 1 mg spruta, < 25 kg mängd
½ spruta, dos 0,5 mg, > 25 kg mängd 1 spruta,
dos 1 mg).

Beredskap HLR, överväg behandling av metabol acidos. IVA-vård
   
B. Behandling utanför sjukvårdsinrättning (i hemmet, i skolan)

Patient med anamnes på kraftig allergisk överkänslighetsreaktion skall informeras skriftligt,
muntligt och praktiskt om akutbehandling. Denna information skall upprepas regelbundet så länge
indikationen kvarstår.

Indikation för förskrivning av adrenalin som anafylaxiberedskap:
• alla med anamnes på anafylaktisk reaktion med andningspåverkan (astma eller stridor) och/ eller
 cirkulatorisk påverkan (blodtrycksfall, svimning)
• alla med allergi mot t.ex jordnötter eller nötter som reagerat med allergiska symtom vid kontakt med
luftburet jordnöt- och nötallergen

Förskrivning av adrenalin kräver utförlig information och träning!!
Skriv alltid ut minst två adrenalinpennor!


Läkemedelsbehandling   Andra åtgärder 
Vid begränsad allergisk reaktion och vid kraftig lokal reaktion:
Antihistamin p.o.                          
(t.ex. Mixt Tavegyl® styrka 0,05 mg/kg, maxdos 2 mg,
eller Oral lösning Aerius® styrka 0,5 mg/ml, mängd 2,5 ml, dos 1,25 mg < 6 år,
munsönderfallande tablett 5 mg ½ tabl > 6 år,
1 tabl >12 år)
Observation i minst en timme
   
Vid anafylaktisk reaktion:  
Adrenalin intramuskulärt  lårets främre, övre, yttre kvadrant (m vastus lateralis)
Vikt <10 kg, inj. vätska adrenalin styrka 1 mg/ml, mängd 0,01 ml/kg, dos 0,01 mg/kg 
Vikt 10-20 kg.  Anapen jr/EpiPen jr dos 0,15 mg
Vikt > 20 kg. Anapen/EpiPen dos 0,3 mg
Antihistamin p.o.  (t.ex. Mixt Tavegyl® styrka 0,05 mg/kg, maxdos 2 mg,
eller Oral lösning Aerius® styrka 0,5 mg/ml, mängd 2,5 ml, dos 1,25 mg < 6 år,
munsönderfallande tablett 5 mg ½ tablr > 6 år,
1 tabl >12 år))

Vid astmasymtom, ge inhalation med beta2-stim (t.ex Bricanyl /Ventoline) som upprepas vb

Kortison p.o. (t.ex T Betapred®)
styrka 0,5 mg, mängd <10kg 6 st, 10-30 kg 8 st.       
>30 kg 10 st, dos 3-5 mg)











Vid anafylaktisk reaktion
alltid akut transport till sjukvårdsinrättning!


Bilagor (pdf)

Handlingsplan 1
Handlingsplan 2
Ansvar i skolan
Checklista adrenalininjektor
Adrenalinprojektet i Dalarna

 

Ref 

Johansson SGO, Cardell LO, Foucard T, Odebäck P, Palmqvist M, Wahlgren CF. Läkartidningen 2006;103:379-383.
Muraro A, Roberts G, Clark A et al. The management of anaphylaxis in childhood:position paper of the European academy of allergology and immunology. Allergy 2007:62:857-871
A. Sheikh A, V. ten Broek V, Brown SGA,  Simons FER. H1-antihistamines for the treatment of anaphylaxis: Cochrane systematic review Allergy 2007:62:830-837.
Simons FER. Anaphylaxis. J Allergy Clin Immunol 2008:121:Suppl2:402-407.
Roberts G. Anaphylaxis to foods. Prdiatr Allergy Immunol 2007:18:543-548.
Simons FER. First-aid treatment of anaphylaxis to food: Focus on epinephrine. J Allergi Clin Immunol 2004:113:837-844.
Sampson HA. Anaphylaxis and emergency treatment.
Pediatrics. 2003:6:1601-8.
Lee JM, Greene DS. Biphasic anaphylactic reactions in pediatrics. Pediatrics 2000;106:762-766.
Simons FER., Gu X, Silver N, Simons KJ, Epipen Jr versus Epipen in young children weighing 15-30 kg at risk for anaphylaxis. J Allergy Clin Immunol 2002;109:171-175.
Lane RD, Bolte RG. Pediatric anaphylaxis. Pedaitr Emergency Care 2007;23:49-56.

 

Om du nått detta dokument via en sökmotor bör du gå till www.barnallergisektionen.se för att se det i sitt rätta sammanhang