![]() |
|
||||||||||||||||
| Överkänslighetsreaktioner med symtom som yrsel, illamående,
kräkningar, urtikaria, andningsbesvär och i sällsynta
fall även kramper och chock kan förekomma efter injektion av
lokalanestetika i terapeutiska doser. Det är dock ännu ej visat
att IgE-förmedlade reaktioner orsakar dessa symtom. Möjligen
kan andra immunologiska (anafylaktoida) mekanismer vara inblandade. Även
om erfarenheten talar för att en utredning nästan alltid ger
ett negativt utfall och att lokalbedövning fortsättningsvis
kan genomföras komplikationsfritt, kräver situationen ofta
utredning, omfattande anamnestagning, ibland kompletterad med hudtestning
och provokation. Denna testning bör utföras med samma bedövningsmedel
som tidigare givit reaktion. Dock bör en beredningsform fri från
tillsatser, t.ex. adrenalin, användas.
Lämpligt utförande 1. Pricktest på underarmens volarsida med ospätt bedövnings medel. 2. Subkutan injektion av 0,1 ml av bedövningsmedlet spätt 1/10. 3. Subkutan injektion av 0,1 ml ospätt bedövningsmedel. 4. Subkutan injektion av 1,0 ml av ospätt bedövningsmedel. De subkutana injektionerna ges lämpligen på överarmen. Dosökning sker med 30 minuters intervall och endast om föregående dos ej givit reaktion. Om patienten ej får symtom efter injektion av 1 ml ospätt bedövningsmedel bör bedövning fortsättningsvis kunna ske på sedvanligt sätt. Vid bedövning i tandköttet kan sannolikt en del av läkemedlet komma intra-vasalt, vilket gör att risken för allmänsymtom dock ej helt kan uteslutas med ovanstående testningsförfarande. Någon risk för livshotande överkänslighetsreaktioner torde dock ej föreligga. Om man vill öka säkerheten ytterligare kan man vid anestesisituationen ge en provdos på 0,1-0,3 ml på anestesistället och vänta 20 minuter varefter den planerade dosen kan ges om patienten ej uppvisat några symtom av provdosen.
| |||||||||||||||||
Om du nått detta dokument via en sökmotor bör du gå till www.barnallergisektionen.se för att se det i sitt rätta sammanhang |
|||||||||||||||||