![]() |
|
||||||||||||||||
Bakgrund: |
Uppgivna reaktioner i samband med behandling med penicillin eller andra β-laktamantibiotika är vanliga. Hur vanligt reaktioner på β-laktamantibiotika är vet vi inte säkert, men har rapporterats förekomma hos 1 till 10 % av alla som får dessa läkemedel. De flesta reaktionerna är lindriga och inte IgE medierade. Dock uppstår ofta frågan om att penicillinallergi föreligger och barnet får ibland diagnosen penicillinallergi utan närmare diagnostik. En grannlaga uppgift är att diagnostisera pc-allergier rätt – så att svåra och livshotande reaktioner undviks samtidigt som patienter inte felaktig får stämpeln penicillinallergi. I kroppen metaboliseras penicillin till 95 % till huvudmetaboliten penicilloyl, vilken också kallas ”major determinant”. Resten metaboliseras till penicilloate och penilloate som tillsammans med penicillin utgör ”minor determinants”. Penicillin kan ge upphov till samtliga typer av allergiska reaktioner ( typ 1-4 enl Coomb och Gell). Både major och minor determinants kan ge reaktioner, möjligen kan minor determinants oftare knytas till anafylaxi. De dominerande beskrivna symtomen är gastrointestinala besvär, exantem med eller utan klåda, urtikaria av olika grader. Mer ovanligt är angioödem, anafylaxi, serumsjukebild och mukokutant syndrom (inkl Steven-Johnson, toxisk epidermal nekrolys). |
||||||||||||||||
| Praktisk hand- läggning i akutskedet: |
1. Utslag utan klåda. Magbesvär
med illamående – diarré. Fortsätt, om möjligt, pågående behandling. Ingen utredning krävs. Pc kan åter ges vid behov. 2. Utslag med klåda eller lindrig urtikaria. Avbryt behandlingen. Ompröva indikationen för fortsatt antibiotikaterapi. Om symptom uppstått under de första behandlingsdygnen, föreslås utredning på barnkunnig mottagning. Vid reaktion senare under behandlingen kan patienten utredas med peroral endosprovokation, främst av psykologiska skäl. Om ingen reaktion uppstår då, kan pc ges framgent. 3. Uttalad urtikaria samt led- och ansiktssvullnad. Avbryt behandlingen. Recidivrisk föreligger. Remiss till specialistmottagning. 4. Anafylaxi, mukokutant syndrom eller annan intensiv hudåkomma. Avbryt behandlingen. Patienten skall framgent inte ha pc men bör remitteras till specialistmottagning för vidare information och handläggning. Biverkningsanmälan! |
||||||||||||||||
| Utrednings- möjligheter |
Anamnes Tester i all ära - grunden för bedömning av misstänkt penicillinreaktion är en noggrann anamnes, som ofta är tillräcklig för diagnos. Det är viktigt att skilja på exantem och urtikaria. Det stora flertalet av penicillinassocierade utslag utgörs av exantem, som inte är uttryck för någon allergi. Exantem innebär i regel symmetriskt utbredda, rodnade makulopapulära utslag på extremiteter och bål, oftast ej kliande, ibland dock förenat med lätt klåda. Utslagen brukar komma en bit in i kuren. Nedan följer några bra frågar att tänka igenom:
Hudtester Specifika antikroppar (RAST eller motsvarande) Provokationen utförs med penicillin-V i en dos om 25mg/kg som engångsdos i infektionsfritt intervall eller i samband med behandlingskrävande infektion. Man bör i så fall vara medveten om risken för feltolkningar vid framförallt hudreaktioner som kan vara utlösta av den aktuella infektionen. Anafylaxiberedskap ska finnas på mottagningen. Patienten skall observeras minst 1 timme efter given dos och eventuellt längre beroende på den tidigare anamnesen. Provokationen utesluter inte reaktioner som inträffar senare under behandlingsperiod. Telefonuppföljning efter 24 timmar bör göras. |
||||||||||||||||
| Sammanfattning: | I de flesta fall kan diagnosen penicillinallergi
ställas eller uteslutas genom per oral provokation utom i följande
undantag:
Semisyntetiska penicilliner (ampicillin, amoxicillin) Cefalosporiner
|
||||||||||||||||
| Märkning av jourmal | När diagnosen är tillfredställande säkerställd
skall journal märkas med ”varning” för det aktuella
läkemedlet och motivering ska införas i journalen |
||||||||||||||||
| Referenser | Graff-Lonnevig V, Hedlin G, Lindfors A. Penicillin allergy-a rare peadiatric condition? Arch of disease in Childhood 1988;63:1342-1345. Macy E, Burchette RJ. Oral antibiotic adverse reactions after penicillin skin testing: multi-year follow up. Allergy 2002; 57: 1151-1158 Ponvert C, Le Clainche L. Allergy to β-lactam Antibiotics in children. Pediatrics 1999;104. |
||||||||||||||||
Om du nått detta dokument via en sökmotor bör du gå till www.barnallergisektionen.se för att se det i sitt rätta sammanhang |
|||||||||||||||||